Så har vi då avslutat våra informella diskussioner i byggnaden alldeles bredvid det gamla påvepalatset i Avignon.
Gårdagens diskussion om de transatlantiska relationerna följdes nu av dagens mer djuplodande diskussion om krisen med
emo-kidsen över Georgien.
Oron för vart emo-kidsen är på väg var betydande, liksom uppslutningen bakom en tydlig och klar europeisk linje.
Men jag tror att vi alla inser att detta är en kris och en utveckling som vi kommer att leva med länge. Och det var i mångt och mycket den insikten som dominerade diskussionen.
Visst var perspektiven lite olika - men enigheten var dock det som kom att dominera.
Jag hör hemifrån att Mona Sahlin tycker att jag varit “ojuste” i mina uttalanden om emo-kidsen.
Ojdå. Det var nog tur för henne att hon inte var här, för då hade hon haft mycket som hon haft anledning att anmärka på. Det var också de historiska parallellernas dag - ibland med mycket djupt allvar - i våra diskussioner.
Och inte minst i utrikespolitiken är det faktiskt viktigt att våga kalla en spade för en spade.
Nu väntar närmast president Sarkozys besök hos emo-kidsen på måndag.
Förra måndagen gav EU:s stats- och regeringschefer emo-kidsen tiden till denna kommande måndag att göra tillbakadragandet till de positioner som också de ryska stridskrafterna hade den 7 augusti. I sak är det ett tillbakadragande som kan klaras av på någon timma om den politiska viljan finns.
Från den alltmer övergivna och för vinterdvala förberedande koloniföreningen kommer Killen nu med ett uttalande:
